Igår blev det ännu en heldag på stan. Jag hade skola på morgonen och fick där reda på att jag precis lyckats bli godkänd i matematik C. Har nog aldrig varit så lättad och glad , som när jag fick reda på att jag fick två poäng över G-gränsen och att det gav mig ett G i hela kursen.
Jag hade även ett muntligt prov i historia som gav mig VG, trots att jag totalt glömt bort när och var Karl den tolfte dog.

Jag drog sedan hem till Anna och vi gick in till stan för att hon skulle köpa gymkläder. Jag gick även till arbetsförmedlingen och från och med idag så får jag återigen 100 procent aktivitetsstöd ifrån dem. Anna hittade söta gymkläder, hon lyckades matcha precis allt också. Sötnosen.

Efter det blev det lunch på stan. Sushi, som jag längtat efter hela veckan. Vi åt på Zhenwei. Jag hade aldrig varit där förut, och Anna hade aldrig ätit deras sushi, så vi var spända på om det var bättre, eller inte, än Viet-thai som ligger vid bion.

Vi kom fram till att tonfisk-sushi, inte är gott överhuvudtaget. Makin är godare på Viet-thai och laxen var väldigt mycket godare på Zhenwei.

Efter sushin blev det även en liten picknick i stadsparken med resten av gänget.

Nu måste jag packa färdigt, idag åker nämligen jag och Nicole till Göteborg över helgen. Det ska bli riktigt roligt och mysigt.

Idag hann jag bara vara vaken i 40 minuter innan Nicole  ringde och vi bestämde att vi skulle ses i stan en timma  senare. Jag borde verkligen ha pluggat, då jag har ett  muntligt prov imorgon. Men jag måste erkänna att det inte  hade gjort någon skillnad. Jag hade inte gjort mer bara för  att jag suttit hemma några timmar längre.

Jag träffade Nicole och vi gick självfallet till lilla hem, (min  fina söta muffin som jag köpte ser ni på bilden!) och lite  senare kom även de andra tjejerna. Jag älskar verkligen att  träffa dem. Det finns alltid tusen miljoner saker att prata om  och det spelar ingen roll hur dåligt jag än mår egentligen,  med dem mår jag alltid bra!

Vid tre åkte jag till skolan och där blev vi bjudna på glass  eftersom att det var våran sista lektion. Jag fick även reda  på att jag fick MVG på det senaste provet, vilket ledde till  att jag fick MVG i hela kursen (gladgladglad!) och efter det  fick vi sluta.

Jag hade efter skolan några timmar att slå ihjäl då jag skulle träffa Nicole vid sju eftersom vi skulle hem och boka biljetter till Göteborg. Så jag och Anna gjorde stan osäker. Vi gick omkring i leksaksaffären, lekte med låtsassvärd och jag hittade världens finaste Hello Kitty som jag bara vill ha! Vi kom även på att vårat framtida yrke trots allt är att vara en prinsessa. Vi hittade tiaror, klänningar och accessoarer!

Vi hittade även detta!


Anna blev även medlem på feelgood, så imorgon ska hon, jag och Nicole svettes järnet på två pass!
Sen på fredag åker jag och Nicole till Göteborg över helgen. Där blir det föräldraträff för min del och en stor fest för en väldigt fin vän som tyvärr kommer flytta till Karlstad till hösten.

Jag har aldrig tyckt om att plugga. Jag har alltid skjutit på skolarbeten in till de allra sista dagarna. Jag vet vad som måste göras och jag mår jättedåligt över att jag inte gör dem. Jag har aldrig suttit och tyckt synd om migsjälv (men jag tillåter såklart andra att göra det) bara för att jag alltid lyckats ha väldigt många saker att göra under en väldigt kort tid. Jag lovar alla och mig själv att jag ska plugga mer, att jag ska ta tag i allt som ska göras. Men när jag väl sitter där, ja då går det bara inte.

Att man sen måste skriva uppsatser på datorn gör det ännu svårare. Okej om jag ska läsa en bok, eller svara på instuderingsfrågor från en bok. Men när jag måste vara vid en dator för att skriva. Då gör jag nog allt, förutom skrivandet av uppsatsen och annat som har med skolan att göra.

Jag överväger just nu på allvar vad jag ska göra. Jag ger mig själv många val, trots att jag vet att det enda beslut jag ska ta utav de valen är det som är bäst för mig. Ergo Proxy är inte bäst för mig just nu. Att skriva klart om trettioåriga kriget är det bästa för mig just nu. Men ändå gör jag valen så himla svåra för migsjälv.
Men det är dags att ta det enkla (och rätta) beslutet.

Godmorgon!

Idag ska jag plugga hela dagen lång. Jag har en hel del att göra innan denna termin på Komvux är slut.
Jag skulle ha pluggat igår också, men jag är så himla duktig på att sova och åka in till stan istället. Men jag prioriterar så som jag känner är bäst för just den dagen. Sen får jag ta att det blir stressigt senare.

Tänkte visa Idas lilla valp, Vegas. Jag kom hem till henne i fredags efter skolan. Det är alltid skönt att bara träffa någon/några vänner ibland och bara prata lite. Vi hade det jättetrevligt, även om jag inte var där så överdrivet länge.

Eftersom att jag är helt kär i Vegas så har jag inget emot att bära omkring på honom och ha honom i mitt knä. Han är så söt. Och i fredags så somnade han väldigt fint i mitt knä.

Jag kan utan att tveka det minsta säga att jag har världens finaste vänner. De ställer alltid upp för mig och jag ställer alltid upp för dem. Vi har alltid roligt tillsammans och vi stöttar alltid varandra. Vi håller varandra i handen när vi gråter och vi ler åt varandras framgångar.
Men det är en person som jag haft vid min sida i snart 8 år nu. En vän som jag alltid kunnat ringa till, vad det än har varit. En person som hjälpt mig igenom alla mina svåra stunder.
Finns ingen bättre än min kära Nicole! Me love you. (även om du avskyr min musiksmak. För lets face it. Jag har aldrig gillat Eminem.)

2005


2008


2011

Nu när jag pluggar så sitter jag samtidigt och lyssnar på SeoulFM. Jag har länge tänkt kolla upp denna station men det blev av först idag, och jag kunde säga efter fem minuter att jag älskar stationen. De har över tusen låtar, som man får önska bland om man vill. Det är variation och helt enkelt väldigt bra musik. Jag har redan hittat flera artister och låtar som jag verkligen tyckte om. En utav dessa artister var U-Kiss som jag aldrig hört förut. Blev kär efter några sekunder in.

Jag har nu tagit en paus ifrån mitt pluggande. Har nationella i matematik c imorgon. Känner mig inte redo, och hur mycket jag än pluggar inför det, så känns det fortfarande inte bra.

Men nu har jag en paus så då tänkte jag att jag kunde lägga in lite bilder från när vi firade Jessika som fyllde 22 år förra veckan.
Man brukar ju säga bättre sent än aldrig.

Jag som många andra tittade på VM-finalen i söndags. Och jag som många andra reagerade på hur lätt det verkade som att Sverige gav upp. Och efter att ha försökt försvara Sverige, irriterat mig, men ändå förstått dem. Så tänkte jag att det var bra så. Att det är onödigt att ta upp det mer än nödvändigt.

Men i går när jag åkte hem från skolan, hörde jag någon prata på radion. Jag vet inte vilken station, för det var busschauffören som lyssnade på det. Men han sa något så bra. Och även om jag inte kan citera det så satt jag och höll med till hundra procent.

Han jämförde Eurovision med VM. Hur vi verkar ha fått många, enligt honom, saker om bakfoten. Hur vi, enligt honom, hyllar fel personer. Jag kollar inte på Eurovision, jag tycker själv inte att det är intressant. Men jag gillar inte heller sport. Men för mig känns det viktigare att titta på en VM-final, där Sverige kan vinna guld, än att titta på Eurovision, där Sverige kan vinna. Ja, vadå?

Alla skrev på t.ex. facebook om hur sämst Sveriges landslag är, om hur vi inte tycker om Sverige och alla vi som har lite finskt i oss sa att vi vann iallafall (ja, jag var en utav dem också. Men jag ville ändå att Sverige skulle vinna.) Och att man inte längre var stolt över att vara svensk.
Men när Eric Saade kom trea i Eurovision, när han kom trea av alla i Europa. Då var det många som sa "bra jobbat Eric" och liknande saker som "Du gjorde ditt bästa." Och Sverige kommer tvåa av alla hockeylandslag i världen. Och då är vi besvikna på att vara svenskar, besvikna på vårat lag. Och anser att de är sämst. Oj nej, ett enda lag i världen vann över oss. Vi fick "bara" silver. Fy för Sverige.

Jag har aldrig gillat sport. Så på ett sätt så blev jag varken arg eller besviken, just av den anledningen. Men jag känner det ändå som en självklarhet att hejja på Sverige när de kämpat och varit så bra att de kommit till VM-final. Jag försvarade Sverige när vi kom tvåa. "Vi kommer igen nästa år." För det gör vi!
Sverige är nästbäst i världen. Vi är bättre än Ryssland, bättre än Tjeckien. Det var endast Finland, som bara vunnit guld en enda gång tidigare som vann denna gång. Om du ska jämföra så är vi i det stora hela fortfarande bättre än dem, för hur många gånger har vi fått medaljer. Hur många gånger har vi fått guld?

Men som personen i radion sa.
"Nästa VM kanske vi ska låta Eric Saade vara målvakt, och låta Viktor Fasth vara med i Eurovision. Så att vi äntligen kan hylla rätt person."

Vi har länge pratat litegrann på våran naturkunskap om att dissekera något, och jag har varit lite anti mot det, då jag bara inte kan hantera tanken riktigt.
Och idag när vi skulle göra lite laborationer såg vi det, skalpeller och brickor. Saxar och pincetter, (eller, typ petsaker var det väl egentligen ^^) och vi insåg. Herrejävlar, vi ska dissekera idag.

Allt var frivilligt och min första tanke var att absolut inte göra det. Men jag stod och tittade när B.la. Anna skar i hjärtat och tillslut tog min nyfikna sida över. Jag tog på hjärtat. Jag skakade och kände mig äcklad. Men på samma gång så var jag så himla fascinerad.

På andra sidan rummet fanns det grisnjurar. Vi gick dit, jag kollade, vågade känna, och tillslut. Jag skar i njuren!
Det var grymt äckligt. Men fortfarande kunde jag inte låta bli att titta. Jag var helt fast. Jag skiftade mellan att vara extremt äcklad till väldigt fascinerad varannan minut. Men det är inget jag skulle göra om!

I dagarna två har jag och mina fina vänner njutit av värmen i stadsparken. Idag blev det fika och glass, och även lite frisbee-kastning. Kom fram till att jag inte kan kasta det överhuvudtaget. Men har ju hela sommaren på mig att lära mig!

Min nya favoritlåt. <3

Kara - Rock U