Sitter och drömmer mig bort. Tänker på Venedig, och på London. På hur det skulle vara att bara dra. Tänk om det skulle vara nästan gratis att åka dit, bara det att det kostar att vara där. Då hade jag åkt direkt nu. När när jag får lön imorgon. Jag hade spruingt ifrån alla bekymmer, struntat i alla regler. Bara åkt så långt bort härifrån.

Jag vet känslan av att vara sugen på att åka utomlands. Men detta är något helt annat, jag är inte sugen, jag är tvungen. Jag måste komma härifrån. Jag vet inte om jag kommer klara av att bara sitta på min feta röv i alla skolbänkar och bara låtsas att jag vill vara där. Men jag vill inte ens vara där -100%, jag vill inte le och vara glad på ett ställe där man bara är bunden av alla regler. Jag vill vara fri, om så bara för en dag.
Men aldrig kan man vara det. För är ag fri från skolan så har jag minas så trevliga och inte alls tråkiga föräldrar.
Okey, jag älskar dom, det är mina föräldrar, dom har gjort mig till den jag är. Dom har tagit hand om mig när jag haft det som värst och dom har alltid ställt upp för mig. Men fyfan vilka pain in the ass dom kan vara ibland.

Nej, Såfort jag får råd så sticker jag till London, det blir iallafall billigast tror jag. Sen blir det Venedig.