Plastination City

Jag känner mig så himla nere idag. Som om ingenting är bra. Inget står rätt till.

Jag tänker mycket på känslorna jag får utv min dröm. För det ändå jag kommer ihåg är att jag måste rädda hela världen. Jag är det enda hoppet. Och jag har massa böcker och andra saker. Jag minns att  ordet 18X774 kommer upp i drömmen och jag minns att det var som i en sci-fiction-film. Robotar och andra saker som jagar mig. Jag är människans enda hopp.
Och känslan jag har just nu av min dröm. Är att jag har sån jäkla ångest över allt. Jag är rädd, förvirrad och ensam. Och det står i sig. Jag känner mig väldigt nere just nu bara pga dröm-känslorna.
Och jag är rädd för att somna igen, för tänkt om det bara blir svårare och svårare att vakna igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0