Jag är väl egentligen ingen person som är romantisk av mig direkt, skriver väl aldrig direkt långa saker om hur mycket jag älskar någon men nu ska jag göra ett försök. För min helg har verkligen tagit mig tillbaka till den tiden för ungefär ett år sedan.
Ja tiden går så snabbt. Om precis en vecka är det ett år mellan mig och Lucas.

Vi har haft våra problem, vissa väldigt små andra väldigt stora. Men vi har klarat oss ur dom. Även om det ibland krävdes värre lösningar för vissa tillfällen. Men mitt hopp dog aldrig, även om jag kanske sa det så fanns det fortfarande kvar. Att det ska vara jag opch Lucas.
Och hittills stämmer det.
Och allt du sa ihelgen,så som du var, så som du log. Åh, du fick mig att verkligen åka tillbaka i tiden.
Sen tänker jag på vad en viss person skrev på en annan sida för ett tag sen. Och jag blir faktiskt rätt sur. För jag tycker att så som den personen skrev är helt puckat. Men jag går inte in på det här då jag inte vet om personen ifråga läser eller om det kommer gå vidare till personen. Jag vill då hellre säga det till personen direkt än att den får reda på det genom min blogg eller en annan person.

Vilket fall så är jag jättelycklig. Verkligen helt underbart lycklig och jag har haft det jobbigt med väldigt många saker, och mina vänner har hjälpt mig oerhört men så som Lucas varit där även om det är han som fått ta alla smällar. Han som fått ta emot mitt dåliga humör, alla mina slag och ord mot honom. Så är han fortfarande kvar.
Nej, det finns ingen finare eller bättre person.
Och jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar Lucas. Hela min värld rubbas när han håller om mig och pussar på mig. Det finns inget bättre än att somna i hans famn eller när man vaknar och det första man ser är en sovande Lucas som ser så fridfull och fin ut.
Oh, gud älskling. Du gör mig ju så hel du är så himla underbar.
Jag älskar dig så mycket <3