Eftersom att jag verkligen är sämst på att komma på titlar till inlägg så blir det lite låttitlar från De Lyckliga Kompisarna ett tag framöver. Så nu vet ni i förväg varför jag kommer ha så konstiga titlar. :)

Något av mina största intressen, som kanske inte syns, är att bli fotograferad. Jag skulle inte säga nej till att bli modell heller. Men då jag inte har varken längd, eller utseende för det så är det mer som en dagdröm än något jag satsar på. Sen att jag dessutom inte direkt har fint vågit hår som är brunt eller blont, eller att jag inte heller har fin hy och ja, jag vet inte. Men jag gillar iallafall att bli fotograferad, men det är svårt att bli fotograferad på bra ställen när man bor i Motala. Plus att man inte direkt gillar att tjata på sina vänner med dom bra kamerorna att man ska gå och fotografera. Jag är för pank för att ha råd med en själv, tyvärr.

Men jag funderar på, varför alla vill vara modeller egentligen. Jag säger inte att det är något fel, då jag själv skulle vilja vara det. Men varför vill jag vara det? Är det för att man bli igenkänd? Är det för att man kommer se bra ut på bilderna? Eller vad kan det vara då?
Hum, ja jag kan väl inte svara pådet riktigt kanske. Jag tycker bara det är oändligt roligt att stå framför en kamera. Men då mina utseende-komplex hoppar upp och ner så blir det ibland många bilder på mig och ibland lite färre. det är väl därför jag tar så många kort på migsjälv också. Det är alltså inte för att jag är fåfäng, utan för att jag är en linslus.

Haha, jag vet inte vad jag vill få ut av detta, kom bara och tänka på det när jag läste Kenzas blogg. Tycker dom bilder hon har som sin header är så sjukt söta. Den sista med hatten är så bra tycker jag. Blir alltid så sugen på att bli fotograferad när jag ser andra bli det. Usch.

Men hur ska man lyckas bli fotomodell när man är 156cm, oformlig och bor i Motala?

Men jag slänger in två bilder som Anna tagit på mig vid två olika tillfällen.

Den första är tagen i april 2007 och den andra i augusti 2007.