Hejdå. Jag pallar fan inte med det här.

Jag försöker att varje dag skriva om vad som händer i mitt liv. Men just nu så spelar jag hela min vardag. Jag trycker in alla känslor, och det gör att för varje rad jag skriver här ,så håller jag mig låst i lögnen. Och det är inte så det ska vara.
Så tills jag antingen blir diagnoserad eller något annat, med vad jag nu än verkar ha. Så blir det inte mer här.

Hela grejen med min blogg har varit lite att jag vill försöka nå ut. Men jag har inte ens nått ut till migsjälv så det känns lixom lite meningslöst nu. Men kanske får jag upp ljuset inom mig igen. Men just nu känns det jävligt långt bort.
Esch skitsamma. Det är ingen som läser dethär, så varför ska jag förklara mig?