Jag har sån ångest över opponeringen. Ju mer jag skriver ner desto elakare känner jag mig. Men jag säger det ju för att hjälpa. Och Ted vet att jag måste, att det är en skoluppgift som ingen slipper undan och idag sa han det att han inte skulle ta illa upp, men jag sa även att om han gör det kunde vi ju prata om det efteråt. För det finns inget värre än att såra dom som man faktiskt tycker om. Ja, faktiskt älskar.
Tror inte jag insett förrens typ nu hur jävla mycket ens klasskompisar betyder för en. Men Ted är faktiskt ingen klasskompis, han är en jävligt bra vän!


Men ja, det är väl bara att sätta igång med den där chokladen och den där colan och skriva klart skiten. Efter imorgon kan jag pusta ut och inse att jag bara ska ta till det som Lars kommer med som förslag till min rapport. Sen ska jag köra Sandras "Äntligen klar"-dans. dock har jag ingen än. Men efter att projektarbetet är klart har nog fan alla en.