Sista inlägget i Sverige.
Nu är sista kvällen i Sverige här. Sista kvällen i mitt egna rum i min egna säng. Iallafall på 11 månader.
Denna vecka har gått fort, nästan för fort. För det känns som om jag velat göra så mer, velat tillbringa så mycket mer tid med de människor som jag kommer sakna så ofantligt. Igår sa jag hejdå till Ida, Nicole och Becci. Det var hemskt. Riktigt hemskt. Men jag vet att de kommer finnas där när jag kommer hem igen och det tröstar mig väldigt mycket.
Lucas är här nu men han låter mig skriva detta inlägg eftersom att han vet att jag inte kommer skriva så mycket mer på ett tag och jag känner att jag måste skriva ner mina sista tankar nu innan det är dags. Innan jag verkligen åker härifrån. Ibland känns det som att det hela är ett stort skämt, som att vi bara skojar om att vi inte kommer ses på 11månader (eller ja, 4månader först) och att jag inte alls kommer åka med mitt "liv" nerpackat i två väskor och en stor påse. Men jag kände att idag skulle vara en lite mer firande dag, jag gjorde till och med en cheesecake med choklad och banan på. Dels för att det verkade så jäkla gott och så ville jag ha en lite "finare" efterrätt. Tacos blev huvudrätten.
Min kusin och hennes far var här en sväng med, när hennes mamma kom för att hämta dom (det är extrem-regn här!) så fick jag en enkel men så fin ram med en bild på tingeling i. Då blev jag tårögd för andra gången idag. Tänk att alla i min släkt vet vad jag tycker om.
Men jag försöker se allting då positivt som möjligt, för jag vet ju att alla kommer finnas kvar när jag kommer hem igen. Och det känns som att jag måste göra detta, dels för att ha något att göra och dels för att jag kommer få lära känna migsjälv, och det behöver jag göra nu när jag är hela 19 år.
Men jag slutar nu, för nu ska jag lägga mig i sängen och sova en sista natt med Lucas, på iallafall 4 månader. Imorgon går jag upp vid 9. sminkar, äter och kramas för att sedan åka in till stan vid halv 11. 11.05 går bussen upp till Stockholm och 16.45 går båten mot Finland.
Mobilbloggar lite imorgon. Men annars får vi se när jag skriver igen.
Men glöm inte bort mig, för jag glömmer inte er.
Me love you all <3
Här har ni min cheesecake, bara för att jag vill fylla ut inlägget med en smaskig bild!
(ursäkta kvaliten, jag orkade itne riktigt att fixa inställningar, jag ville ju äta kakan!)
Denna vecka har gått fort, nästan för fort. För det känns som om jag velat göra så mer, velat tillbringa så mycket mer tid med de människor som jag kommer sakna så ofantligt. Igår sa jag hejdå till Ida, Nicole och Becci. Det var hemskt. Riktigt hemskt. Men jag vet att de kommer finnas där när jag kommer hem igen och det tröstar mig väldigt mycket.
Lucas är här nu men han låter mig skriva detta inlägg eftersom att han vet att jag inte kommer skriva så mycket mer på ett tag och jag känner att jag måste skriva ner mina sista tankar nu innan det är dags. Innan jag verkligen åker härifrån. Ibland känns det som att det hela är ett stort skämt, som att vi bara skojar om att vi inte kommer ses på 11månader (eller ja, 4månader först) och att jag inte alls kommer åka med mitt "liv" nerpackat i två väskor och en stor påse. Men jag kände att idag skulle vara en lite mer firande dag, jag gjorde till och med en cheesecake med choklad och banan på. Dels för att det verkade så jäkla gott och så ville jag ha en lite "finare" efterrätt. Tacos blev huvudrätten.
Min kusin och hennes far var här en sväng med, när hennes mamma kom för att hämta dom (det är extrem-regn här!) så fick jag en enkel men så fin ram med en bild på tingeling i. Då blev jag tårögd för andra gången idag. Tänk att alla i min släkt vet vad jag tycker om.
Men jag försöker se allting då positivt som möjligt, för jag vet ju att alla kommer finnas kvar när jag kommer hem igen. Och det känns som att jag måste göra detta, dels för att ha något att göra och dels för att jag kommer få lära känna migsjälv, och det behöver jag göra nu när jag är hela 19 år.
Men jag slutar nu, för nu ska jag lägga mig i sängen och sova en sista natt med Lucas, på iallafall 4 månader. Imorgon går jag upp vid 9. sminkar, äter och kramas för att sedan åka in till stan vid halv 11. 11.05 går bussen upp till Stockholm och 16.45 går båten mot Finland.
Mobilbloggar lite imorgon. Men annars får vi se när jag skriver igen.
Men glöm inte bort mig, för jag glömmer inte er.
Me love you all <3
Här har ni min cheesecake, bara för att jag vill fylla ut inlägget med en smaskig bild!
(ursäkta kvaliten, jag orkade itne riktigt att fixa inställningar, jag ville ju äta kakan!)
Kommentarer
Postat av: Kay
I love your blog
I wish I was going to Finland, I love that place.
Good luck there =)
Postat av: SysterYster
ååååååå satan vad god cheesecaken såg ut!! O_o vill ha....
"Och det känns som att jag måste göra detta, dels för att ha något att göra och dels för att jag kommer få lära känna migsjälv, och det behöver jag göra nu när jag är hela 19 år." --- du resonerar som jag gjorde innan jag skulle dra till London :) Och jag lovar att du kommer fixa det och vara så grymt stolt senare, även fast alla dagar inte kan vara bra dagar (men så är det ju vart man än är!). Jag tänker på dej varje dag och jag VET att du kommer fixa 11 månader i finland! Tappa aldrig tron på dej själv. du är starkare än vad du tror! Det fick jag erfara med mej själv under min period i London :)
Trackback
