Träffade Nicole en sväng idag när jag åkte in till Motala. Så fikade och pratade lite. Alltid trevligt.
Var sen hos min kurator. Vi pratade om allt hemma...

Tror jag måste säga det jag känner. För annars kan det ju inte bli bättre. Och som jag sa till min kurator "det känns som om jag måste avsluta allting här innan jag kan dra härifrån för gott"
För så är det. När jag sticker härifrån så kommer jag inte tillbaka, så det gäller att jag gjort och sagt allt jag vill innan det är dags.
Det är nog därför jag får skjuta upp Göteborg. Jag har inte avslutat allt i Motala.

Men jag vet inte. Ingenting känns säkert eller rätt längre. Vet inte om jag kanske borde stanna där jag är. Stå ut med allt. Acceptera det.
Kurtorn frågade om mina föräldrar kommer acceptera mina val. "Nej, men dom kommer respektera dom. Aldrig acceptera"

Jag vet vad jag måste göra för att avsluta allt. Det är bara det att då kommer jag också verkligen behöva all kraft jag kan ha. Och just nu finns den inte att få tag på.