Allt jag gör nu gör jag med tanken "när jag bor i Göteborg"
Samtidigt tänker jag "kommer jag verkligen komma dit?"
Och mitt i allt så har jag "fuck you, ni som inte tror på mig" i bakhuvudet.
Så man kan säga att det är lite blandade känslor.

Jag får bilder och tankar i huvdet om hur det kommer gå på besöket på onsdag. Och ena gången går det bra, medans andra går dåligt.
Jag funderar på vad jag ska säga. vad jag inte ska säga, vad jag kanske borde fråga...
Jag har aldrig gjort något liknande, och jag har aldrig gjort något sånt här i mitt liv. Mitt liv har alltid varit precis som en vanlig svenssons liv.
Jag har gått i skolan, jag har jobbat på ett jobb jag inte gillat. Jag har failat på ett prov, jag har fått MVG på ett prov.
Jag har supit, spytt, skrattat och gråtit.
Men aldrig har jag stuckit till Göteborg bara såhär för att kolla in en skola. Och sen måste jag ta lån utan inkomst (så lycka till med det!) och allt.

Jag ska ringa till posten snart. höra om dom behöver någon.
Jag ska ringa till parken snart.
jag ska fan ringa till alla.
Och samtidigt ta mig ner, kolla lägenhet, låna pengar, gå klart skolan...

Ibland undrar jag vad fan jag gett mig in i.