Idag var jag hos Tandläkaren. Trots att jag aldrig haft någon direkt tandläkarskräck så slog det mig när jag låg där i stolen att detta var första gången jag gick dit själv för att laga ett hål och jag var väldigt nervös.
Tuff som jag var så tog jag ej bedövning. Dels för att jag inte orkade med att inget känna, dels för att jag visste att om jag inte tog den skulle ju det onda gå över direkt jag kom därifrån, inte efter tre timmars dreglande.

När jag väl låg där så ångrade jag mig lite, fasen vad ont det gör att laga! Tanden längst bak dessutom så jag fick ju ligga och gapa så att det kändes som att mina läppar skulle spricka! (där i hörnen ni vet) Men det gick bra, jag härdade ut det och det blev bra. Tills han säger "nu ska vi ta bort lite tandsten." Jag trodde seriöst att han tog sönder mitt tandkött, det kändes inte som att han var på tänderna, det kändes som att han sadistiskt nog var på mitt tandkött! Det dumma är att jag inte riktigt känner någon skillnad hellre på framtänderna, men han verkade ju ta bort en hel del. Utan att tandköttet blev förstört.

Men det bästa med mig är inte att jag härdar ut tandläkarbesök, det är att jag vet hur man gör mig på bra humör igen.
även om det bra inte kanske direkt är bra för min "hälsa"

Nej, direkt efter att ha varit och lagat ett hål, tänkt om och om igen att "jag ska ALDRIG missköta mina tänder igen, jag ska ha världens starkaste tänder hädanefter." Så går jag in till en butik och kommer ut med detta: