De två senaste dagarna har varit hemska. Jag har gråtit och hatat. Mest mig själv.
Idag var det nära, sådär nära som det var förra året. Men jag låter det inte ske! Inte igen!
Det kommer bli bättre, det vet jag, när skolan slutar, då blir det bättre. Då slutar jag träffa alla människor som jag inte vill träffa längre, som jag inte orkar med. Och lägger energi på det som jag vill lägga energi på.

Även den rödaste ros kan vissna och dö. Men min kärlek till dig är inte en äkta ros, den är av plast, så den kan aldrig vissna eller mista sin färg.