Sedan i söndags har jag haft en sådan hemlängtan. Igår var jag tvungen att ringa mamma och pappa bara för att höra hur de säger att det kommer ordna sig. Fy och usch för att vara här just nu, jag vet att det går i omgångar det där med hemlängtan. Men måste den komma de gånger då man bara gråter och slutar att tänka efter.

Gick in och var mentalt frånvarande igår  kväll. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde, men jag lyckades duscha och gå och lägga mig i tid och sedan drömma mardrömmar och vakna fem minuter innan klockan ringer och bara tänka "jag är precis lika ensam hemma som här" För tyvärr är det väl så.
Ingen Lucas som kan ligga och hålla om mig om nätterna längre... Någon frivillig som vill ta hans plats?
Men jag såg iallafall halva första säsongen av Hjälp! igår. Skönt att få skratta lite och skönt att få höra lite ordentlig svenska.

Ajja, måste gå igen nu. Ska hämta E från sin violinlektion. Men ska nog in till stan för att träffa Nadia och ta en munk och en kaffe eller något. Orkar inte sitta hemma ikväll...
Någon som kan få tiden att gå snabbare?

Btw alla ni som vet att ni får något i jul, skicka mig mail när det börjar närma sig om vad ni önskar er.
Love you.