två veckor...
Och jag säger nu dirket att de kommer inte komma upp några bilder på familjen jag är hos på bloggen, inga namn eller något, då mamman bett mig om detta, och det respeterar och accepterar jag såklart.
Bilder om just mig och kanske från just staden kommer upp när jag har tillgång till att lägga upp det.
Ifredags hände dock det jag aldrig trodde skulle hända, men som jag ändå på ett sätt anade.
Det tog slut mellan Lucas och mig. Han kände att det inte var rätt att vara med mig och det respekterar jag såklart.
Just nu känns det bra, när jag inte sätter mig in i tanken att jag aldrig varit mer ensam i hela mitt liv.
jobbigt var också att varje gång jag blundade under helgen så såg jag honom, och hur han låg och smekte mig p kinden och log sådär underbart som bara han kan.
Nej.. nu sätter jag mig in i känslorna och jag orkar inte bryta ihop på biblioteket.
på lördag skulle jag ha åkt till Estland med Alexandra men det blir inte så för att priserna var lite väl höga. Men vi ska troligen göra något anant kul, kanske i Helsingfors, kanske i Porvoo. det är sådant som märks.
Idag ble vjag tjutfärdig under barnpassningen, ensamhetskänslorna kom fram då jag började tänka att den person som jag kommer vara närmast under ett år är 2år och kramar bara mig efter att jag skällt på henne när hon slagit till mig. Kvällarna är värst. jag sitter ibland uppe vid tv trots att jag är supertrött bara för att jag vet att jag kommer drömma om Sverige och om alla jag inte har här. Om Lucas.
Nu ska jag sluta sitta här, tror jag... jag har 30minuter kvar av min tid.. men jag orkar inte. blev ju bara deperimerad av att sitta här.
Så, alla Motalabor, ge mig skvaller-mail och skicka brev till mig ni som har min address. Min alldeles egna (ja, alldeles egna med mitt namn på!) ekar tomt :(
jag har förövrigt egen ringklockam ed mit namn på också. Där ni, det trodde ni inte.
och ja,om ni tar en sväng förbi Helsingfors, för av er så kommer jag på direkten! (eller bussresan tar en timma, men efter en timma så!)
Jo jag har hört det som har hänt med Lucas, och det är bra att du verkat kunna ta det så pass bra som du gör ändå, men det är klart att det känns ensamt. Du befinner dig där du gör och ni var ändå tillsammans ganska länge. Men jag tror det löser förr eller senare, bara man vill och kan se positivt på allt även om det kan vara jobbigt i de omständigheter som är.
Så du har ställt om dina vanor helt då med att vakna sent och så där? :) hehe, men det är bra att du kan komma upp som du ska för att sköta ditt jobb. Förstår att det kanske kan vara påfrestande att vara med barn dag ut och dag in men ändå sött och kul på samma gång men när du kommer in i det riktigt så tror jag att det blir som en vana.
Kul att se att du skrivit ett inlägg igen, är inne och kollar varje dag om det är uppdaterat i hopp om att se hur du har det, även om detta inlägg kanske inte var så uppmuntrande. Saknar dig jätte mycket sötnos, ser fram emot mitt första brev så att jag kan skriva massor tillbaka, bara du kommer ihåg att sända adressen i brevet. (:
Hade guld sötan, puss älskar dig!
åååh, jag saknar dig med!
och ja, jag tycker vi kan ta en kladdkakedag! <3
Jag lovar, så småningom så lär du få ett mail men som det är nu så vet jag inte vad jag skulle skriva till dig, det är totalt writersblock.Jag hoppas att allt känns jättebra snart igen.
Love you.
Skvaller: Nu är jag Charlottenborgsbo! :D (Eller jag och mamma dådå) Bor i 9C, fast jag har inte sett Sassa än haha!
Vad har du gjort i finland? :)
