Nu sitter jag här och är lite bitter. Bitter på att facebook har blivit någonslags välgörenhetssida. Ja, jag är addicted to facebook. Och ja, jag skriver onödiga saker där, spelar de där jäkla facebook-spelen som är så jävla irriterande, men jag sitter INTE och delar bilder på barn med cancer eller barn som är hemlösa.
Why not?
Why the hell should I?

Blir världen bättre om vi visar bilderna så många gånger som möjligt? Blir barnenen friskare om vi gillar bilden?
Jag säger inte att jag inte bryr mig. Men jag har väl vett nog i huvudet för att veta att det inte gör skillnad vad jag gillar och vad jag delar med mig.

Ja, facebook är en sida där du ska få skriva vad du känner och vad du har för dig och allt möjlig i ditt liv.
Men hur blir ditt liv bättre och mer givande av att göra sådant? Vad tillför det din dag, om du delar en bild på ett cancersjukt barn?

Och sen dessa mammor. Mammor som skriver att det är JOBBIGARE för att de har barn. JOBBIGARE att se bilder på hemlösa barn för att de har egna barn. Måste jag ha egna barn, för att ha empati och känslor för andra barn?
Jag kan ju fortfarande tyckta att det är precis lika jobbigt med hemlösa barn, även om jag inte är mamma.
Jag vill poängtera att jag vet att man aldrig kan ha visa känslor innan man är mamma, men det är ju för gudsskul för sitt egna barn det gäller!
Ja, du kan som mamma, tycka att det är jobbigt att se sådana bilder, för att du inte vill se ditt egna barn så. Men det är ju inte samma sak som att det är jobbigare för dig än för mig.

Men nu ska lilla bittra Sandra försöka sova lite. Imorgon är en ny dag, men nya bilder som man tydligen ska gilla och dela med sig av. Time to save lives!

Solen skiner, så som den gjorde även igår. Men nog tusan sitter jag hör framför datorn och studerar Hälsopedagogik.