Nu sitter jag här och är lite bitter. Bitter på att facebook har blivit någonslags välgörenhetssida. Ja, jag är addicted to facebook. Och ja, jag skriver onödiga saker där, spelar de där jäkla facebook-spelen som är så jävla irriterande, men jag sitter INTE och delar bilder på barn med cancer eller barn som är hemlösa.
Why not?
Why the hell should I?

Blir världen bättre om vi visar bilderna så många gånger som möjligt? Blir barnenen friskare om vi gillar bilden?
Jag säger inte att jag inte bryr mig. Men jag har väl vett nog i huvudet för att veta att det inte gör skillnad vad jag gillar och vad jag delar med mig.

Ja, facebook är en sida där du ska få skriva vad du känner och vad du har för dig och allt möjlig i ditt liv.
Men hur blir ditt liv bättre och mer givande av att göra sådant? Vad tillför det din dag, om du delar en bild på ett cancersjukt barn?

Och sen dessa mammor. Mammor som skriver att det är JOBBIGARE för att de har barn. JOBBIGARE att se bilder på hemlösa barn för att de har egna barn. Måste jag ha egna barn, för att ha empati och känslor för andra barn?
Jag kan ju fortfarande tyckta att det är precis lika jobbigt med hemlösa barn, även om jag inte är mamma.
Jag vill poängtera att jag vet att man aldrig kan ha visa känslor innan man är mamma, men det är ju för gudsskul för sitt egna barn det gäller!
Ja, du kan som mamma, tycka att det är jobbigt att se sådana bilder, för att du inte vill se ditt egna barn så. Men det är ju inte samma sak som att det är jobbigare för dig än för mig.

Men nu ska lilla bittra Sandra försöka sova lite. Imorgon är en ny dag, men nya bilder som man tydligen ska gilla och dela med sig av. Time to save lives!

Jag hade sagt till migsjälv att hålla mig inom vissa gränser i denna blogg, men jag har inte riktigt orkat nu när det varit så mycket. Jag hade sagt till migsjälv att jag inte bara skulle vräka ur mig saker, men det har varit rätt tufft när det enda man vill är att skrika rakt ut om allt man stör sig på just nu.

Läste Annas blogg, om den ûbersnygga och bra Magnus Uggla. Började tänka på hur otroligt överskattad han är.

Det finns många överskattade svenskar, Linda Rosing och Carolina Gynning för att ta två exempel. Men Magnus Uggla är nog på toppen, iallafall för mig, bland killarna. Eller gubbarna kanske man ska säga. han är inte bra, han har ingen röst, han är ful, han sjunger på stockholmska(!!). Nämn något bra med honom lixom.

Varje kväll när jag ska sova sätter jag på radion, för jag är rädd för att ha det tyst när jag sover ensam. Och minst tio gånger varje natt ungefär hör jag någon av hans låtar, "pärlor åt svin" " 24 timmar" och allt vad dom heter. Det är tyvärr därför jag vet vad hans låtar heter och jag vet texterna, om någon letar efter lätta texter är det bara att kolla på hans. Och varje ny låt blir nästan bara sämre och sämre. Han var dålig i början, men nu har han på ett sätt gjort en egen lista som är sämre än bottenlistan, sämre än den sämsta listan. Då måste man ju vara rätt bra på att vara sämst iallafall. Men ändå lyssnar människor på honom medvetet? Dom köper hans skivor, dom går på hans konserter. Vad tänker dom med?! Är det för att dom ska få sig ett gott skratt, gör det inte! Han tror ju att han är bra!! Han kommer aldrig sluta om han inte inser att han inte är omtyckt längre.

Det roliga eller kanske äckliga med hans låt "pärlor åt svin" (nej jag vet inte om den heter så) så är det ju att han säger åt en tjej, som i mina ögon låter riktigt ung, att skita i att ge sina pengar och kärlek till andra killar, och ta honom istället, för han kan och vill. Vill vad, ta hennes pengar eller?. AFROMANNEN! Finns det något värre än korten på honom där hans hår är så afro som de bara går, sen har han solglasögon och försöker se cool ut, märk verkligen ordet, försöker.
Och i låten 24timmar så säger han något i stil med att allt är samma sak om och om igen, men han tror inte att han är det då? Alla hans låtar låter iprincip precis likadant, dom kanske byter ut en ton med en annan en gång i en låt eller så, men annars är det likadant.

Hans röst ska man väl kanske inte snacka om, stockholmska, grov stockholmska på en person som inte kan sjunga. Behövs det sägas mer?

Nej, bojkotta Uggla förskjutsingen! Vi klarar oss nog fan mycket bättre utan honom.

Går man på Platengymnasiet i Motala så går det knappt en enda dag utan att man går förbi två-fyra personer som sitter och lyssnar på musik från sin mobil. Och det är bara tre sorters musikstilar som hörs, Hiphop, techno eller hårdrock/metal. Då kan man ju fråga sig, varför?

Om du sitter på en buss och personen bakom, framför eller bredvid dig lyssnar på så hög musik att du hör vad det är. Visst är det något av dom tre ovannämnda musikstilarna? Det är ju inte direkt ofta som du sitter framför en som har Per Gessle på högsta volym i sin Ipod. Nej, det ska vara dubbeltramp eller den där DJ Panda låten som alla har hört tusen gånger eller Eminen/ Snoop dog.

Nej, för mig känns det som om man "måste" ha på högsta volym om man lyssnar på "häftig" musik, för att, ja juste, vara häftig. Men vad är det för häftigt med att folk sitter och hör basen och dubbeltrampen eller "öh, öh, yeah yeah" en hel bussresa?

Idag gick man förbi ett bord som lyssnade på... Hiphop! och ena killen av dom som satt där satt med ena armen upp på ryggstödet och upp med ena benet på en annan stol och halvlåg på bänken. Vem blir impad på sådant egentligen? Fick du en flick/pojkvän bara för att du lyssnade på Hiphop och satt som en säck potatis i skolan eller?

Nej, tacka vet jag lugn och ro i skolan utan att höra massa musik från en kille som går omkring som om han ägde världen för att han lyssnar på en artist som har tjejer som skakar rumpa i sin video.