"Internetmobbning och kränkningar ökar på internet", säger de nu på nyheterna.

Och jag blir bitter.

En tjej mådde dåligt när hon var ung, för alla mobbade henne genom internet. Men om man fortsätter sitta vid datorn och inte blockar eller gör något annat åt det, så kan det ju inte bli annorlunda.

"jag blev mobbad och kränkt på min blogg", säger en annan.
Men om det är så jobbigt, sluta blogga? eller gör din blogg lösenordsskyddad?

jag blir så trött på allt det här med internet-mobbning. För såfort någon säger emot oss, så är det så jäkla synd om oss. Men vi ska inte göra något åt det. Nej, vi skickar en anmälan till polisen. Men vi ser inte till att typ blocka eller ta bort personerna som håller på.

"Näthatet." Snälla nån. Jag blir så trött, så trött, så trött.
Internet är inte något ondskefullt. Om du blir så himla kränkt av människor som gömmer sig bakom skärmar, så sluta sitta vid datorn? Gör något annat med ditt liv? Eller lär dig att ignorera, eller bara att skratta bort det. 
För det är vad allt det här med internetmobbning är, skrattretande.

Hur kan man göra så mot sin dotter som är nyliga ett år?!
Och att hon gör Nannyn till syndabocken och själv går ut under en stund för att dottern skriker och gråter.
Herregud.

Jag mår psykiskt illa när jag ser klippet. Och jag fick min allra största anledning att att aldrig se det där programmet. Jag har aldrig gjort och jag kommer aldrig göra.
Isåfall för att lära mig hur jag inte ska leva mitt liv och hur jag ska vara mot min barn.
Usch!

Jag ska väl börja med att säga att jag vet att hur mycket jag än klagar och säger till så kommer det inte göra någon som helst skillnad. Men jag känner ändå en stark irritation över detta och jag känner att denna irritation behöver skrivas bort.

För en månad sedan började jag plugga Naturkunskap B och Matematik C på komvux. Jag går 7 timmar i veckan, oftast bara en timma per dag. Samtidigt så är jag arbetslös och är med i ungdomsgarantin för ungdomar på arbetsförmedlingen. Jag är även just nu med i ett projekt som arbetsförmedlingen har som heter Ung möjlighet.
Ung möjlighet är mellan 3-6timmar per gång vi träffas och det varierar att vara mellan 1-5 gånger i veckan.

Jag får 2900 kronor i månaden för att vara 100% arbetslös. Men nu säger arbetsförmedlingen nej, jag får inte vara med till hundra procent i garantin för jag studerar 45%. Jag ska nu alltså få ett nytt beslut som ger mig 55% av garantin istället för 100%.
Detta gör mig arg och trött på hela samhället. Regeringen ger inte oss någon chans alls. Ingen ger oss någon chans.

Jag har sökt jobb, jag har nu även försökt mig på att få en praktik, jag har gått på alla möten och jag har gjort det arbetsförmedlingen säger åt mig att göra.
Och Ung möjlighet säger till alla oss som går där att hitta en väg som är för oss. Vill vi studera så borde vi göra det, och vill vi jobba ska vi göra allt vi kan för att få ett jobb.
Det har varit olika skolor på besök som föreläst om alla möjliga utbildningsformer och vi har även varit på skolor för att se och höra om dem.

Men när jag bestämmer mig för att studera två ämnen, för att senare kunna söka till den skolan jag vill i Göteborg, så säger det stop? Då är jag inte längre aktivt jobbsökande, trots att jag visst är det när jag är på föreläsningar och studiebesök? Jag vet att de vill att jag ska gå på sådant för mitt eget bästa. Men vad är det som säger att jag blir mindre aktivt jobbsökande bara för att det är just jag som bestämmer vad jag ska göra en eller två timmar om dagen? Varför är jag betydligt mer aktivt jobbsökande när jag sitter och lyssnar om ky-utbildningar, när jag redan vet att jag ska gå på Göteborgs universitet?

Nej, jag tänker inte ens försöka förstå det. För jag vet att det faktiskt är helt fel. Jag vet att arbetsförmedlingen inte bestämmer hur det ska vara. Men varför ska det vara ett problem att jag inte kan söka jobb mellan 8 -9 en måndags morgon, eller 15.30 - 17.30 en onsdag eftermiddag?

Sitter nu inne andra fredagen i rad och är så förbannat uttråkad. Var på mitt fjärde besök på vårdcentralen idag på 1½vecka. Fick två nya mediciner (medicin 3 och 4 allt som allt), plus att jag inte ska ta min halsfluss medicin, för vi vet inte om jag är allergisk mot den eller ej. Men om jag blir supersjuk (för en tredje gång på då två veckor) så ska jag ju såklart komma tillbaka.
Känns lite som att livet straffar mig för något, dock kan jag inte veta vad.
Eller jo det kanske jag kan. Men inte fan är jag väl värd detta iallafall!
Troligen har jag fått en ny psoiriasis form också. Droppformad, som bestämt sig för att vara över hela kroppen, ansiktet kunde inte ens få vara ifred denna gång.
Skit.

Imorgon försvinner jag och gör något som förhoppningsvis får mig att kunna genomlida dessa hemska veckor som jag troligen kommer ha nu.
Men nu: Ostbågar (så många som jag klarar av att svälja innan halsen säger ifrån) och Supernatural / Big bang theory.

Tror inte det hänt en enda bra sak på över en vecka. Så nu ger jag migsjälv husarrest och går i ide ett tag.

Idag har dagen varit helt okej.
Men sen när jag kom hem så blev jag så himla deppig. Jag virade in mig en filt, åt choklad och bara tänkte "fan vad livet suger".

Men vet ni, det gör det inte!
Det krävs alltid att någon annan säger det först för att man ska fatta det, åter igen. Men varför ska jag hålla på och tycka synd om migsjälv? Varför ska jag hålla på och klaga och må dåligt över något som jag ändå inte kan göra något åt just nu?

Det ordnar sig!
Så jag slänger av mig filten och äter lite smörgåsar och tänker "fyfan vad kul det är att ha saker att göra denna månad!"

att något som händer på Island kan kosta mig min resa hem på måndag.
Just nu vet jag bara att flygplatserna kommer vara stängda till imorgon kklockan 15.00 men sen ifall det vill jäklas så kommer de ju få ha stängt längre.
Men det gör inget för mig om det har stängt till måndag klockan 9.00 för mitt flyg hem ska gå 9.55!
Vilken tur att jag ska iväg ikväll på en filmkväll, annars hade jag bara suttit hemma och varit hopplöst deperimerad just nu.

Jag har haft allting packat sen i onsdags och då jag igår fick höra att all flygtrafik var avstängd så var jag nära på att börja stortjuta. Men jag håller tummarna för att det kommer en stormblåst så att askan försvinner till måndag.
Jag måste komma hem! Jag ska hem på måndag!

Igår var jag och Lucas på stan i Linköping, han skulle beställa tid till optikern och jag skulle till MUS för att rådfråga lite om min cover all mix.

När jag kommer in så står det en kille där. Han hälsar och jag säger vad jag undrar över och han hjälper mig och han är supersnäll, visar hur lite trix och visar även hur man ej ska göra. Han säger att jag ska ge det ett par veckor, och funkar det inte så ska jag komma tillbaka. Superglad över att man faktiskt kan träffa trevlig personal som faktiskt kan hjälpa till och som inte bara verkar spela trevliga helatiden så går jag tillbaka för att träffa Lucas. När han hör att det är en kille som hjälpt mig säger han ett ord

Pinsamt!

Men varför är det pinsamt? Kan någon snälla förklara varför det är pinsamt att en kille ha ett intresse som en tjej har? För inte är det väl någonsin pinsamt om en tjej älskar fotboll?

Igår kände jag mig duktig för att jag tvättade och plockade med disken, visserligen städade jag inte men det tar jag igen iveckan. Dock var det ju typiskt att tvättmaskinen ska gå sönder nu! Jag måste förbövelen tvätta så mycket av mina kläder som möjligt nu när jag snart ska åka!

Dygnsrytmen är inte som den ska än. Det kanske märks eftersom att jag sitter här vid halv 3 och babblar skit här. Men det får vara så ett tag till.

Försöker träffa alla vänner nu med. har bjudit hem en liten skara som jag känner är viktigast för mig just nu så att jag bara måste träffa dem ordentligt iallafall en sista gång. Lördag blir det, ska bjuda på lite smörgåstårta. Vegansk smörgåstårta.

Påtal om veganism så har jag blivit så jäkla trött på att behöva sitta och försvara mina matval. Visst jag är inte hundra procent vegan, men jag håller på att ta de stegen nu. Men ändå sitter jag dag in och dag ut och måste kämpa med att få andra att fatta varför, vad och allt!
"Men jag vill ha en vegansk smösgåstårta. INTE vegetarisk. det är skillnad"
"men då får du säga exakt vad som inte får finnas i"
"Men det borde la du veta, det är inte så jäkla svårt att gissa sig till och om de som vi beställer från inte vet det är de inkompetenta och borde inte få jobba inom det!"
För det är så jag känner, om vi beställer käk för att vi inte har tid att göra allt själva, nog fan ska väl människor inom livsmedelsbranschen hålla koll på olika mat"rätter" olika matval folk har. För mig känns det som att det är lika självklart att veta vad en vegan äter och inte äter som det är att veta vad en glutenallergiker inte äter.
Det är samma när min far sa "Jaha, har du laktosfrittsmör det visste inte jag"
NEJ! det är MJÖLKfritt! När ska alla vanliga människor lära sig att laktos och mjölk inte är samma sak! Tänk om jag varit mjölkallergiker, då skulle säkert en hel del folk tro att jag fortfarande dricker laktosfri mjölk.
usch, vad inkompetena alla är. Jag är glad att jag inte jobbar inom livsmedelsbranschen. Jag skulle väl vara den enda som skulle läsa på om vad som går att äta och inte äta vid olika val och allergier.
Hoppas att era barn blir "normala" i den form som nu normaliten ligger i.

Så, nu var det slut på klagandet... har faktiskt inget annat att säga. vet aldrig vad jag ska säga längre. För jag sitter endast och tänker på Finland och tänker på allt annat som är runt omkring, och då blir det svårt att få en bra tanke som går att få ner . Det är läskigt att själva nedräkningen har börjat. Läskigt att jag vet att om 11 dagar åker jag från Stockholm och om 12 dagar är jag framme i Finland för att påbörja mitt nya 11-månaders liv.

Bara för att göra allting solklart:

• När man har laktosintolerans innebär det att man är överkänslig, men inte allergisk, mot mjölksocker, laktos.

•  Mjölkallergiker reagerar på proteinet i mjölken och tål inte mjölkprodukter över huvud taget.

Under Arvika:
Anna och En kille från Stockholm pratar politik. Jag sitter helt tyst och bara lyssnar.
Stockholmaren: "Det ser ut som om du ska somna närsom."
Jag: "Nej jag lyssnar, jag har bara inget att tillföra i samtalet."
Stockholmaren: "Nehej, jag trodde att du typ skulle vara politisk av dig. Men det är mina fördomar som tror att du ska vara det"
Jag: "Mina dreads är inte ens äkta!"

I lördags på sjövik i toalett kön.
Ett liveband spelar:
Jag till en äldre gubbe som står bakom mig i kön: "Vet du vad dom som spelar heter?"
Gubben: "Ja, midnight blues band"  (tror jag han sa)
Jag: "Ja okej, jag tyckte det var rätt svängigt, det passade in här."
Gubbe: "Ja, men du lyssnar väl bara på reagge"
Jag: "Neej jag gillar inte reagge alls, och dessa dreads är inte ens äkta!"

Telefonen ringde nyss. Ensam hemma som jag är får springa ner och när jag svarar hör jag det vanliga
"Heeej, jag kommer från Telia (idettafall)" Innan man hinner reagera så fortsätter de att prata vidare.
"jag ringer dig för att du redan har Telia i din fasta telefon. är det några problem med det?"
"Öhh. nej.."
"Så bra, men nu har vi ett erbjudande som kan göra dig ännu nöjdare, för nu betalar du blabla. Stämmer det?"
"ööh. jag vet inte det är inte jag som håller i det riktigt.
"Nej okej, det är din man?"

MAN!? Låter jag så gammal? Jag har väl ingen man! Han kan ju inte anta att han bara ringer till människor där det bor en fru och en man, eller?
Det är typ fjärde gången någon ringer hem och tror att jag är någons fru! Enda gången det inte händer är det de ringer för att få tag i mamma! Fast det kanske tror att jag är lesbisk då, det vet man ju inte!

Vaknade kvart i sju idag med ett ryck. Kom på att jag inte ställt klockan, vilket oftast leder till att jag försover mig. Men idag vaknade jag i god tid.

Har varit i någon slags obalans ett tag. Därav den tomma bloggen. Jag har endast lyckats få ur mig ord när jag har mobilbloggat. Och ja, bilderna från min mobil är ju inte dirket bra heller...
Men ska försöka ta mig i kragen, känns inte bra att dra ner sig själv när det är mindre än en månad kvar till jag åker.
Men det är svårt att bara sluta må som man gör, tyvärr.

Men man sitter och läser i andras bloggar om så fina och bra saker, hur lyckas alla alltid ha något att skriva om? Och få vad de än skriver om att bli till något intressant som man faktiskt orkar läsa? Men nu ska jag nog försöka bli lite som dem. Det är ju bra att ha någon att titta på, förundras över och försöka ta efter, utan att härma rakt av och att ha sin egen prägel på allt. Vad nu min prägel är?
Ligger väldigt efter bland alla bilder, har ju inte ens lagt in alla Arvika bilder än. Ska ta tag i det först. Sen ska jag skriva om allt jag stört mig på ett tag. Och det är en del.

Ciao.

Jag gjorde det igen.

Något jag inte riktigt kommit underfund med förrens nu är att jag faktiskt har ett jäkla problem, ett problem som man jag måste ta itu med innan det går för långt, vilket det är på väg att göra.

Jag har shoppingproblem. Och visst, vem gillar inte att handla fina grejer, och helst på rea! Problemet med mig är att jag tar pengar som jag vet ska gå till annat (t.ex betalning av lån till mina vänner eller familj eller andra saker jag köpt sen innan) men jag kan inte sluta handla. Jag har gjort av med 1500kronor sen jag slutade skolan (typ1½vecka). Jag försöker rättfärdiga det med att jag ju har ätit och fikat ute och sådär. Men det räcker inte i längden. Det räcker inte alls.
Nu sitter jag här, ligger back med nästan 1000kronor. Och jag måste börja ta tag i det nu. INNAN jag börjar jobba och INNAN det kommer bli så att jag börjar bli skyldig företag pengar som kommer gå till kronofogden. För det är den vägen jag ligger på just nu om det inte förbättras.

Jag minns att jag fick min lön på ungefär 4800kronor förra året och det räckte inte ens en månad. Jag har ingen aning om vart dom pengarna tog vägen, men borta var dom! Så nu sitter jag fan i skiten. Jag har nyinköpta saker som jag inte ens tagit ur kassen. Saker som jag inte ens minns att jag köpt. Men nog är dom köpta och nog blir jag lika glad när jag hittar något nytt.

Nu måste jag banna migsjälv från affärer men det kommer gå segt. När jag får lön i slutet av juli kommer jag vara livrädd, för jag vet att jag kommer åka direkt till stan med någon för att ta en fika, och sedan går man inte på alla rea ställen och då är det kört.
Det är inga problem för mig att bara handla 5plagg som passar mig sådär, bara för att dom var så billiga. Absolut mindre problem för mig att köpa dyra plagg bara för att jag blir kär i dom.
Men nu ska jag städa. för alla mina kläder ligger överallt. Jag har just nu ett golv av kläder. Och jag klagar alltid på att jag inga kläder har.

Idag vaknade jag på fel sida. Skrek och var jättearg på Lucas.
Tyvärr är det inte bättre nu heller.

Imorgon firar jag midsommar... Själv.

Nu flyr jag in i spelets värld. Verkligheten gör mig tjutfärdig. Tyvärr.

Funderar en hel del på ikväll... Jag ska på brännbollen och där vill jag ju inte frysa ihjäl.. Men sen kanske jag ska på krogen.. och då vill jag ju inte ha för mycket grejer med mig..

Så hur gör man för att man inte ska frysa ihjäl ute men inte heller svettas och ha för mycket grejer på krogen?
Jag och mina I-landsproblem!

Men vad är det jag ser! tv3 har ändrat i sin tv-tablå! Detta gör mig arg!
Jag hade det tajt som det var, men nu är det inte NCIS utan dumma Paris hilton programmet. Sen är det dubbelavsnitt av helsskitchen 21:00 - 23:00 vilket gör att jag måste nu spela in Desperate housewives också... räckte det inte med Lost?

Åh, varför kan det inte vara som det var innan, det var ju så bra då.

Ni som har Spotify och har reklam (alltså som inte betalar för sitt konto) stör inte ni er otroligt mycket på reklamerna då det blir som deras telefonsvarare?!
Jag vill strypa killen som säger "Hej, jag tycker Spotify är bra för det finns mycket musik. Och idag fyller jag 19 och jag kommer lyssna på spotify"
Hur fasiken hänger det ihop? det är ju inte som att vi skulle säga grattis till honom genom att han säger så!?
och hon som brukar vara efter "hej jag tycker spotify är bra för man slipper byta skiva"
(nej okej, dom kanske inte säger såhär ordagrant men you get the picture?)

Ja, dagens I-landsproblem. Skitspotify reklam.
Fast är man snål och inte tänker betala så får jag ju skylla mig själv. Eller något...

Jag skakar fortfarande...

Satt och spelade och helt plötsligt ser jag en asfet spindel krypa en bit bort upp för väggen. Jag flög upp, drog ner mina maskot -Tingeling från hårdisken satt och stirrade, kunde knappt andas och var så rädd. Tillslut klarade jag av att springa ner för trappan, väcka pappa och be honom döda den. Är lite rädd för att sitta här inne nu, så ska sova..

Varför ska dessa äckliga djur finnas? Och om dom nu verkligen måste finnas, varför måste jag vara så förbannat rädd för dom?
Inatt kommer det ta lång tid innan jag somnar... Tänk om det finns fler?