Jag har länge hållt inom mig hur jobbigt det är för mig att vara typ minst i klassen. Alla långa killar (utom Lucas då) ska alltid säga något,. Speciellt en viss kille. "Måns" kallar vi honom.

"Måns" har en tendens att varje gång som jag står någonstans och han ska till samma ställe så låtsas han om att han inte ser mig, går rakt in i mig och om jag säger till så finns jag lixom inte. Eller som på svenskan då han backade in i mig och bara "nejmen stod det någon där" okey, ibland kan man gå in i mig om dom inte ser bakåt. Men det händer gång på gång. och jag pallar fan inte mer.

Sen finns det andra personer som inte går i min klass, men som ändå ska dryga sig. Jag tror nog fan aldrig att någon bara lyssnat på mig. När jag säger något ska dom antingen avbryta mig, skita i mig eller bara säga "näee".
Nu vill inte jag dra alla över ett streck, för det finns väldigt många också som respekterar mig för den jag är. Men det går lixom inte en enda dag utan att höra "Men du är liten" eller liknande meningar där det iallafall menas på att jag är ju kort så det är ju skitsamma vad jag vill och tycker.

Är bara så trött på att alla tror att dom är så jävla mycket mäktigare än mig. För om jag ska säga något så lyssnar antingen inte personen eller så börjar tre andra personer som vi sitter med att snacka och skiter totalt i mig. Vad är det för fel på att vara 156cm lång och vara lite för smal för att det ska vara snyggt? Det är ju inte som om jag valt detta, det är ju inte som om jag inte vill vara längre. Jag tar gärna emot 5-9cm mer om det ska vara så. För då blir jag ju genomsnittligt lång och då kanske folk börjar visa mig lite mer respekt.
Men dom spottar på mig, så nu ska jag fan börja spotta tillbaka.