Jag är bara så jäkla rädd. Jag håller halva mig inom migsjälv. Jag är rädd att om jag visar allt jag känner och säger att jag vill så kommer det gå tillbaka till så det var. Och jag vill inte ha det så. Jag håller alltid min oro inom mig, för jag tror ingen orkar lyssna och jag förstår dom.
Men såfort jag tänker på det så förstörs hela min värld. Allting rubbas och jag börjar alltid tjuta. Tjuta för att jag ska behöva gå omkring och vara så jävla rädd helatiden. Rädd för vad som kan hända om jag gör minsta misstag igen.
Detta är min sista chans och jag är rädd för att sumpa den.

Jag behöver bara gråta ut ibland, eller iallafall våga säga allting jag känner. Eller våga säga nej. Våga att inte behöva vara den underbara person som vissa fått för sig att jag är.