Jag klarar nog inte av allting mycket mer. Jag måste säga det men jag kan inte. Hur fan ska jag kunna säga det?
Och såfort något händer blir jag sur, arg och ledsen. Känns som om alla borde förstå mig fast att jag vet att ingen kan.

Jag måste få detta ur mig men det går inte. Och det förstör mig så totalt. Inte för att detta kommer kunna gå över. För jag ser en lösning och den vägrar jag , och om jag tar den antagligen omöjliga vägen kan det sluta på samma sätt.

Vet att jag sa att jag skulle berätta om mina underbara dagar. Men det gör jag inte.
Jag har kännt att jag måste skriva här för att alla ska vara glada, eller av någon anledning jag inte känner till men jag orkar inte.
För hur underbara dagar jag än haft så har kvällarna varit ett helvete.