Jag kan inte sova. Det gör mig mindre glad. Jag skulle ju sova ut denna vecka, så att jag orkar jobba typ hela Juli.
Jaja, jag tjatar om mitt jobb. Men så är det. Jag studerar och sen när jag får jobb klagar jag arslet av mig.

Tror att jag behövde ha lite ledigt, tror att det är skolan som får mig att vara så som jag är. För så fort jag tänker på att jag har så jävla mycket kvar. Att jag har mina jävla rester kvar i historian och att jag har hela jävla projektarbetet kvar så börjar jag gråta. Det är sjukt att skolan ska pressa en så hårt att man inte klarar av sitt egna jävla privatliv.

Men jag ska klara det, så som jag klarat mig genom hela låg-,mellan- och högstadiet ska jag fanimig klara sista året på gymnasiet. Men vi får alla jävla pluggämnen nu. Önskar att jag kunde se det lika positivt som Nicole gör. Men det kan jag inte. Gör jag tänker bara på hur mycket jag måste plugga.
Och jag ska fan göra det. Jag ska fan skita i att vara med vänner, (förutom Nicole då vi ska jobba med vårat projektarbete) för jag ska fan i mig klarar sista jävla året utan några IGn. Tror jag kommer få Ig i Historia, men vad fan ska jag göra om jag verkligen inte klarar av den pressen som är över det.

Visst nu har jag ett helt sommarlov på mig att göra det. Men somsagt, jag tjuter så fort jag tänker på det, så det går inte sådär jättebra. Och jag har hellre skittråkigt än gör det. Och så ska det fan inte vara.
Men just nu känner jag att jag inte orkar, jag orkar inte tänka på skolan. Speciellt inte på sånt som får mig att börja gråta.
Men jag önskar verkligen att jag vore bättre. För just nu kan jag inte se annat än fel på migsjälv och det borde fan inte vara så, borde man inte iallafall få ha EN bra sak om sigsjälv,vare sig det är ens personlighet, eller ens utseende. Men jag ska minsann inte ha något utav det.

Men nu ska jag lyssna på Ben Harper och antagligen tjuta lite mer över att jag är så jävla patetisk som faktiskt skrivit detta inlägg. Men så är det. Jag är inte överlycklig som alla andra verkar vara. Varför måste alla vara så jävla happy hela tiden? Det är fan mer normalt att vara deppig nu för tiden. Även om jag helst inte vill gå den vägen igen.
Även om jag tänkt jävligt mycket på det den senaste tiden.

---