Viva la Vida.

Those who are dead,
Are not dead,
They’re just living in my head.

And since I fell, For that spell,
I am living there as well.

Time is short And I’m sure,
There must be something more…


Jag hatar att ha deppiga dagar.
För jag måste skriva då. jag måste asäga vad jag känner. Men när jag mår dåligt vet jag inte ens vad jag känner. Så ingenting blir så som jag vill.
Men jag ska tvinga iväg migsjälv till stan nu, måste lämna in filmen...

Jag vill inte jobba islutet av veckan heller.
Usch, känner inte som om något går bra nu för tiden.

Coldplay och Ben Harper får hålla mig sällskap ikväll. Så att jag inte kollapsar av sorg eller av tårar. För just nu känner jag att jag inte vill något annat än att gråta. Vräka ur mig alla mina sorger och tankar som jag har angående precis allting.
Men aldrig ska man få gråta, för det gör alla andra en bara så oroade och gör så att dom känner sig illatillmods.
Vad fan tror ni att jag gör?

Stan var det ja...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0