Jag blir så arg och frustrerad när jag läser om att någon blir nerslagen. Nerslgen för att han inte är som alal andra. För att han är stolt över den han är och för att han vågar visa det!
Inte konstigt att det finns så många människor som döljer deras rätta identitet. Inte konstigt att samhället är som det är idag.

Jag brukar inte babbla på om mitt så. Eller jag gjorde väl det ett tag. Men jag tänker inte gömma det som hände. Jag tänker inte glömma bort allt. Även om polisanmälningen är långt borta nu så har jag ändå varit med om något.
Och varför? till vilken jävla fördel?

Ja, för att ni ska förstå så var jag vääääldigt sminkad förut, Jag hade vittpuder och oerhört mycket svart smink. Svart läppstift och allt sådär. Men jag var ju stolt över det. Jag var inte rädd att visa att det här är jag, deal with it.
Men bor man i Motala är det dömt att misslyckas. Och en kväll blev det så.
Träffade några. En tjej började direkt med att jag var ju så ful och fattade inte hur jag kunde se ut som jag gjorde. Men jag sa att jag ville ju se ut såhär. Då var det kört.
Jag började gå därifrån men hon tog tag i mitt hår bakifrån och slet mig bakåt. drog ner mig på marken och började sparka på mig.
Jag rullade på marken men hon fortsatte.
Lyckades prata mig ur det och det slutade väl helt okey ändå.

Nu sminkar jag mig ju inte sådär men det är inte för det som hände. Jag växte bara ur det.
Jag är fortfarande stolt över att jag var så. Även om jag nu tycker att jagvar så himla äckligt ful. Men det tyckte jag inte då. Och jag tycker att det är asbra med folk som visar vilka dom är. Vågar stå för deras åsikter och läggningar och allt.

Nej, ingen är perfekt. Sluta försök få oss att tro att vi måste vara det!