Något jag märker, mer och mer i skolan är att alla bara jämför alla med alla.
"ja, men du är ju bättre än den och den personen " den och den personer är sämst " vill inte vara med den och den personen vill hellre vara med den bättre"
Varför fortsätter vi dra ner varandra?

Jag kan jämföra mig med andra, det är väl självklart att jag kan! jag jämför mig med mina närmsta vänner men även med människor som jag bara sitter på samma buss som "hon sminkar sig bättre än mig" hon har snyggare hår änmig" " hon gör vettigare saker än mig"
blablablabla.. etc. etc.

Något vi alla måste inse nu är att: JA! vi har egenskaper vi är sämre på än andra.
Jag t.ex är inte lika bra på att skriva texter som vissa av mina vänner. jag är absolut inte lika bra på musik,samhäll,religion,engelska och politik som min pojkvän.
Men det gör mig väl inte sämst i den stora bemärkelsen?
Jag har väl egenskaper som jag är bättre på än min pojkvän. Eller något som vi iallafall är lika bra på.
Men istället för att se dom saker som vi kan jämna ut med så ser vi det som vi bara trycker ner oss med. Varför?

Sen att vi alltid ska snacka bakom folks ryggar. Jag har varit sån. Jag kan säga "blää" åt en peson utan att säga det rakt ut till den. Men det gör jag ju inte för att vara elak. Inte vill man säga " fan vad dålig du är" rakt ut till någon. Men inte ger det mig rätt egentligen att säga "pssst. hon/han är dålig, du är bättre, jag är bättre. hon/han suger"
Vi kan ycka saker, vi kan säga til någon att vi tycker så. Men det är en hårfin skillnad på att snacka skit bakom någons rygg och bara dra vita lögner för personen i fråga.
tycker vi alla är jävligt dåliga på att hålla koll på den linjen.

Förut började jag gråta på VARJE engelska lektion för att jag jämförde mig med Lucas. Men nu har jag insett att: JA! han är bättre än mig men jag måste inte vara lika bra eller bättre som honom.
Att vi har olika egenskaper gör oss till dom vi är.
Och jag kanske är bättre på att sjunga, eller spela tester. Kanske inte lika viktiga egenskaper. Men dom är mina! och hans och det gör mig till en brapersomn på annat håll.

Så varför inte bara försöka ge varandra en chans?
Inse att ja, vi är inte alla lika bra på våra instrument eller alla språk vi har. Men vi är bra som vi är iallafall.
Skippa skitsnacket. Säg inte "alla vet ju det. du är bättre .blablabla" för alla har vi egenskaper vi är sämst på!
Vi är alla sämst, och bäst. På samma gång!