Ända fram tills nu kunde jag inte se något vackert med migsjälv. Jag var alltid den hemska, äckliga, fula tjejen.
När jag var 14 år sa jag att jag hade skabb, för att jag kände mig så äcklig. Jag ville inte höra att jag såg bra ut, för det var ju ren lögn!

Men nu kan jag ändå se det fina i mig, jag kan gå utanför mitt rum och känna, att jag inte är så ful.
Visst, jag kan aldrig säga att jag är fin, snygg eller något.
Men jag har accepterat mitt utseende. Det här är jag och det får jag leva med. orka att hata sigsjälv resten av sitt liv.

Men självklart finns det en felande länk. Något jag alltid kommer hata med mitt utseende. Nästan alla har väl en felande länk?
Min är min gummi-näsa. Ja gummi ja! Den är så jäkla outhärdligt mjuk och stor så jag blir alltid galen.
Jag blir tårögd så fort någon nämner något om den. Så länge det inte är Lucas får då ger jag bara igen med hans haka.
Men i högstadiet ville alla alltid ta på min näsa för den var så mjuk. Så det kommer nog inte släppa. Inte på många år iallafall. Men det är ju också något jag måste lära mig att acceptera. Jag vet ju att jag inte är så hemskt ful som jag alltid trott. Jag kan ha sminkat mig fult, haft ful frisyr. Men ett monster, nja det har jag väl inte varit.

Tycker ni att ni har någon felande länk?