usch, känner mig inget vidare. Inget sjuk utan bara en känsla av varför-ska-allting-bara-strula-och-varför-kan-jag-inte-bara-få-vara-viktigast-och-varför-måste-jag-alltid-ha-tusen-saker-att-göra-när-jag-inte-orkar-en-enda.

Idag måste jag sitta minst två timmar med mitt projektarbete. Jag måste göra min jäkla ryggävningar (som jag inte gjort på typ fyra dagar), jag måste duscha och städa lite i mitt rum. Måste försöka gå ut och gå lite så att jag rör på mig.
Måste raka mig, måste fixa mig. Måste få bort dom äckliga finnarna i mitt ansikte.
Och får inte få panik.

Idag vill jag helst av allt bara ligga i sängen och bara låtsas som att allting är super. Låtsas är skönt. dock tar verkligheten alltid över och bara trycker in mig i ett hörn och skriker att nu jävlar ska du göra allt som alla andra måste göra. annrs är du är hemsk människa. Borde inte få vara i det här samhället. Passar fan inte in!

Och nej, det gör jag nog inte.
Men vafan ska jag kunna göra åt saken då.
Den där verkligheten är ett jävla pucko alltså.

Menmen, dags för lite ryggövningar och sen slänga mig i duschen. Orkar inte vara äcklig längre.