Jag har alltid velat komma långti mitt liv. Inte det att vara känd. utan mer det med att komma långt med migsjälv. Kännaatt jag har gjort det jag kunnat med mitt liv. Att jag sedan kan dö och vara nöjd med det jag åtsakommit. Fått göra det jag velat göra och kunnat hjälpa andra så mycket jag kan.

Men tanken på döden har fått mig att hålla mig tillbaka. Jag har aldrig gjort något häftigt och spännande. Jag vågar fan knappt åka cykel för att jag är rädd för att ramla. Och jag har alltid velat kunna åka skateboard, men alltid varit för rädd. Alltid avundats som dom gjort sånt som jag vill göra. Dyka bland korallreven. gå upp i eiffelltornet, åka London eye... Jag kan inte ens stå helt under vattnet i duschen och jag har knappt badat i havet, jag har tittat på London eye och blviit yr bara av det. Och jag har aldrig gjort något speciellt... Jo, en sak har jag gjort som överträffar mig själv och det var när jag var i Tunisien och jag och min dåvarande kompis åkte sån där flyggrej efter en båt. Jag har nog aldrig varit så högt upp utanför ett flygplan innan. Och jag var livrädd. Men det var en sån härlig känsla. Att vara livrädd samtidigt som man kände vinden i ansiktet och man såg vattnet under en. Det är det häftigaste jag gjort.
Men jag får fortfarande panik om jag får vatten i ögonen i duschen...

Men jag önskar att jag vore mer som andra. Som bara kunde säga "nu gör jag detta" och så gör man det. Jag har alltid undrat hur det känts...
Klockan är halv 1 och jag har ångest över skolslutet. jag har ångest över att bli arbetslös. att få börja jobba på ett jobb jag antagligen hatar bara för att kunna leva. kunna ha pengar till mat och boende. Kunna resa, ta det lugnt. göra det jag vill göra med mitt liv.

Nej, jag får la bli spelberoende tills jag vinner 103miljoner på Lotto.