Ingenting känns bra just nu. Inte skolan, inte utseendet. ingenting. Och när jag skulle sätta mig för att kissa kändes det som om min rumpa skulle döda mig. Första gången efter dansen som jag har träningsvärk.

Men måste in till stan för måste fixa mitt busskort annars kan jag itne ta mignågonstans imorgon. Är helt beroende av det där busskortet. Samt att imorgon så känns det som om jag måste ta mig till Lucas, antingen för att vara lättad eller för att vara rädd. Jag hoppas verkligen på att jag är lättad och vi båda tror att det kommer vara så.

Det händer så mycket i hans liv att jag totalt glömde bort mitt och nu sitter jag här och känner mig så jävla nere. Så jäkla värdelöst. Trött på att aldrig bara ta tag i saker. Alltid är det någon som skämtar om att jag inte klarar av att gå till skolan, jag klarar inte av att städa, jag klarar inte av det eller det eller det. Men ingen ser det som jag faktiskt blivit jävligt mycket bättre på. Jag vågar pratat med främlingar, vågar ringa litelite oftare för att beställa pizza (ja, det har varit hemskt innan) och jag vågar vara migsjälv. Säga ifrån.
Säga till när alla har låga tankar om mig. Vilket kan bli rätt ofta tyvärr.

Men skitsamma,. nu ska jag dränka mina sorger i en semla.