Vi har länge pratat litegrann på våran naturkunskap om att dissekera något, och jag har varit lite anti mot det, då jag bara inte kan hantera tanken riktigt.
Och idag när vi skulle göra lite laborationer såg vi det, skalpeller och brickor. Saxar och pincetter, (eller, typ petsaker var det väl egentligen ^^) och vi insåg. Herrejävlar, vi ska dissekera idag.

Allt var frivilligt och min första tanke var att absolut inte göra det. Men jag stod och tittade när B.la. Anna skar i hjärtat och tillslut tog min nyfikna sida över. Jag tog på hjärtat. Jag skakade och kände mig äcklad. Men på samma gång så var jag så himla fascinerad.

På andra sidan rummet fanns det grisnjurar. Vi gick dit, jag kollade, vågade känna, och tillslut. Jag skar i njuren!
Det var grymt äckligt. Men fortfarande kunde jag inte låta bli att titta. Jag var helt fast. Jag skiftade mellan att vara extremt äcklad till väldigt fascinerad varannan minut. Men det är inget jag skulle göra om!