Sitter nu efter att ha fyllt år med lite mer än 1000kronor plus.
Dessa 1000kronor hade jag först tänkt spara, sedan blev det att jag ska till arvika, men nu funderar jag igen...

Jag är grymt jävla cp-sugen på en kamera. Och jag är grymt sugen på att göra andra grejer, typ laptop...
Och ja, då räcker det ju såklart inte med tusen kronor. Men frågan är ju då om jag ska spara och kanske hoppas att jag får rätt mycket pengar i studentpresent, eller om jag ska skippa arvika (har lite ångest för att vara på camping nu när jag faktiskt tyvärr börjar känna av viss socialfobi...)
För jag menar, om jag nu köper biljetten så måste jag ju fortfarande ha råd att åka dit (bensinpengar), måste ha råd att käka där (munkar!) och jag måste ha råd att handla grejer där (dock inte kjolar!) och ja, så måste jag ju självklart ha råd med lite gröna eller lila påsar också...
Och bara det går ju på en hel del!
Men det är ju Nine inch nails!
Det är Welle:erdball, Bob Hund. Ja listan kan göras rätt lång!

Men tänk om jag då får världens panikattack och bara kommer varai tältet. hejhej 1200kronor i sjön..
Men om jag inte åker kanske jag kommer (eller jag vet att jag kommer det) ångra mig för resten av livet..
Men jag kommer kanske ångra mig om jag åker också...

I-landsproblem är fan hemska!
Prioriteringar ännu värre!
och dom tillsammans kan orsaka krig.

Usch, sitter och har världens oduglighets känsla i kroppen. Inget stämmer just nu.
Kollapsade förut när Lucas var här och grät och kände att jag är så jävla sämst.
Eller ja, det känner jag fortfarande.

Funderar mycket på framtiden just nu. Känns som om jag aldrig tar mig ur greppet.
Vilket grepp? Ja, det är fan frågan! Vilket grepp är det som håller fast mig, för om jag får reda på det kanske jag kan ta mig loss. Då kanske jag kan leva mitt liv så som jag vill.

Men nu är jag bara oduglig, ful, jobbig och tråkig.
Inget stämmer just nu och det känns som om jag bara sitter och glor igenom mitt liv. Utan att kunna pausa det för att ta bort det där jobbiga och tråkiga. Utan att kunna trycka in det bra och roliga.

Och tillråga på att så har jag världens feting finne i pannan.
Livet leker så himla mycket just nu...
verkligen...

Gårdagen var helt okey.
Men just nu sitter jag och bara hatar min dåliga musikaliska sida!

Underbarnet Lucas sitter vid keyboarden och kör dom låtar jag hållt på med i tvåp dagar med basgång och massa skit och allt. Så trött på att vara dålig.
Man tycker ju att man borde vara lite bättre efter tre år på en musiklinje, men jag verkar bara vara sämre.

Bilder från igår kommer när jag orkar...

Behövs nog att gå ut lite, eller iallafall spel.
Just nu bubblar det inom mig.

Jag håller din hand. Men du slår till den och får ett gott skratt åt att jag får ont!

Förut sa alla att jag alltid var ute opå krogen, att jag söp upp alla mina pengar och att jag var stammis på brygget!

Men nu sitter jag här hemma varje jävla kväll. Sitter hemma medans pojkvännen är iväg och kommer på kvällen för att sova.
Jag sitter och bara glor, tittar på film och käkar glass!
Vad fan har hänt med mig?!
Jag var ju brygget-tjejen #1!

Skärpning Sandra!

Något jag bara märker mer och mer är hur alla bar ska klaga på alla!
Jag sitter och läser i Englas blogg om att hon köper en hello kitty brödrost och så kommer några och säger att det är onödigt och att det ju finns en gräns för vad man kan ha i ett hem.

Men vadå? Bestämmer man inte sin egna gräns och är det inte ens egna beslut att säga vad som är onödigt för en eller ej?
Vad är det för fel med att vilja ha en superfin Hello kitty brödrost istället för en tråkig vit som precis varje Svensson-familj har?
Varför måste vi alla vara så jäkla svenska och tråkiga för?
Varför ska vi alltid hitta saker som är så fel med alla andra?

Jag kan klaga på folk som typ säger "Päls är bra och inget djurplågeri"
Men inte fan säger jag "nej men usch du är inte som alla andra"

Är vi människor verkligen såhär?
Är vi verkligen så tråkiga och gnälliga att vi blir hatiska mot nästan alla som inte är som oss.
vare sig det gäller en liten jäkla brödrost eller om det gäller att man slutar med schampoo och att raka sig.
Ni trångsynta människor som bara tror att man kan bli ren och fräsch genom att dra på sig mer och mer kemikalier behöver läsa på lite!
Vafan, när ska vi få leva dom liv vi själva vill ha och det vi väljer?
Utan att ha massa jävla Svensson-människor i hälarna som bara kan klanka ner på varandra!

Hela hjärnan snurrar och det brusar i mina öron.
Är helt slut i kroppen och orkar knappt hålla ögonen öppna.

Ändå vet jag att jag måste plugga som en dåre fortfarande, för att komma ikapp. För att orka med allting och för att jag inte ska ha tusen saker att göra på en gång igen!
Men jag orkar inte idag. Jag är så jäkla snurrig och virrig.

Blir att lägga sig i sängen en stund för att vila huvudet lite.
Usch vilken tråkigt och grå dag det varit idag... och pipig.

Men imorgon fyller jag iallafall 19år.

Usch vad jag har haft en jobbigg morgon.  Eller mina öron har haft det iallafall!

Första lektionen för mig var sånglektion. Den är i ett enskilt rum längre bort i våran korridor. När vi står där och värmer upp så går brandlarmet! Och ett brandlarm var i vårat rum!
Mina öron höll på att dö!
Så vi går ut dit man ska. alla tror det är på riktigt. Brandbilen kommer men dom konstaterar att det inte var något.
Så det var bara att gå in igen.
Fortsatte med sången. Den gick kasst, var nära på att tjuta och det märkte nog min lärare också. Men det funkade.

När jag kommer till estet så ska jag ha gitarrlektion... Och vad fan händer typ direkt jag börjat den!?
Jo, brandlarmet går igång! och det är ett brandlarm i detta rum också!
Så mina öron dog igen!!
Då fick vi somsagt gå ut igen och allt det där!

Jag sa att nu vill jag fan inte gå in i något mer rum igen för jag får ju bara tinnitus av skiten. sa till min mentor att allt var hans fel ^^
Men ja, min gitarrlärare fick in mig iallafall. Och vad fan händer då. (lugn inget brandlarm denna gång!) Inbrottslarmet för våran avdelning går! TVÅ GÅNGER!
Alla i min klass sa tillslut åt mig att sluta gå in i olika rum.

Sådär höll min morgon på. larm på larm på larm till tinnitus.

Vet att jag redan sagt godnatt. Men började fundera på en sak...

Hur många av oss som har blogg nu har den för oss själva? Alltså, vart jag än ser på min blogg så får jag kanske tre-fyra kommentarer varje dag som bara innehäller "hej, kolla in min blogg" "hej, om du prenumererar på mig på bloglovin så prenumererar jag på dig!"
Då blir jag förvirrad och tänker ska man inte prenumerera och läsa bloggar för att man anser att dom är bra skrivna, roliga eller ja, påhittiga.

Jag kommenterar när jag har något att säga. Jag kommenterar svar när andra har skrivit till mig och jag har hamnat på blogg.se´s framsida en gång. När jag hamnade där så flög min statistik i höjd och jag skrev självklart ett inlägg om det. Men det betyder ju inte att jag bryr mig om det.
Visst roligt att folk läser. kul att någon tycker jag är intressant.
men ska det inte vara för migsjälv som jag skriver blogg?

Har tänkt pausa och lägga va ett par gånger för att jag känt att jag skrivit för alla andra. Även om dom är få.
men det är ju MIN blogg, MINA tankar, MINA inlägg.
Tycker det är synd att allting blivit så kändisfixerat.

Blondinbella och Kenza är störst. Okey, men är dom intressanta?
Hm, inte enligt mig. Och då läser jag inte heller deras bloggar. Man ska ju inte läsa för att alla andra gör det. Det är så sjukt vad vi gör för att passa in!

Min pappa har alltid tackat mig och min syster för att vi aldrig följt strömmen. För att vi aldrig varit "ååh, vi bara MÅSTE ha JL för annars är vi ju ute, och det är ju hemskt. skit bah herregud bah lixom!"
Okey, han menar det ur en ekonomisk synvinkel. men jag tycker det är skönt att kunna säga.
Hej jag har haft grönt hår, jag har rakat av mig håret jag har haft tuppkam. jag har absolut inte sett ut som dig och jag har inte ägt en enda JL tröja eller björn borg plagg."
Jag älskar att handla kläder för 50kronor och jag vägrar köpa kläder för mer än 250kronor (oftast)
För JAG vill inte det!

det är ju samma med bloggar!
JAG vill inte läsa detta och JAG vill inte skriva om detta. Bara för att alla andra gör det så måste inte jag!
Jag skriver inte om internationella kvinnodagen för andra gör det så mycket bättre än mig.
Jag öser inte om alla nya hits och alla nya kläder, och trender och muggar och skor. För det är inte det jag vill göra.
Klart jag skriver om kläder! jag är ju fortfarande tjej..

Men jag gör det jag vill med min egna blogg, med mina egna tankar och med min egna stil.
de tär ju tråkigt om vi alla är som alla andra. Vilken trist grå värld vi skulle leva i.
(eller gul, det beror ju på vilken färg som är inne vid tidpunkten!)

Fick frågan "vad ska du göra ihelgen?"
om man inte har några planer men vill sprida glädje så skulle man väl säga något i stil med " har inga planer. förhoppningsvis så dyker nog något upp isinomtid." Men positiva Sandra säger
"inget, sitta hemma och käka skräpmat och bara plugga och glo..."
Ja, för det blir man så glad av.

typiskt mig att var så himla neggig!
usch vad tråkig jag är som person. USHCUSCH!
Och titta vilket glädjespridande inlägg det blev.
Nu är det dags för projektarbete.. Fan fan vad helvetes tråkigt allting är!

Bor ju i en jävla skitstad. Usch vad tråkigt allting är.
Cp-stad, Cp-helger, Cp- Sandra

Även om jag lyssnat på ABBA/Avantasia/Erasure - Lay alla your love on me nonstop i två dagar nu så sjunger jag fortfarande

Flippade förut. Började gråta, skrika, kalla alla för cp-barn. Min ena lärare kom dit och visste inte riktgit vad hon skulle säga. Mer än att hon tyckte att jag hade rätt.
Jag har ju rätt. men det fattar ju inte alla respektlösa ungjävlar som går på den här skolan.

Skulle säga på våran nutida konst lektion att vi måste börja snacka om studenten nu och sådär. Och vad börjar vissa göra? Jo, självklart börjar dom gå ut ifrån rummet, medans jag pratar. Det kallar jag verkligen att vara respektlös. Men visst, om dom sen kommer och klagar så får dom bara en smäll. Men tycker dom kan visa mig lite respekt. För en gångs skull!

Sen började jag skrika och en säger åt mig att inte ta det så personligt. att jag överdriver och vrider upp det förmycket.
Men va?! varför är det fel av mig att känna att ingen lyssnar på mig när dom inte bryr sig om att jag står och snackar studenten. Okey om det varit ett jäkla skolarbete som jag bara måste stå och prata om. Men det här är ju något allmänt och något som har med oss alla att göra. Hur fan kan man sen säga att man inte ska ta det personlig då?
När man blir avbruten och ja, ignorerad.

Måste verkligen bort ifrån Motala. Är så trött på alla utvecklingsstörda männsikor som bor här. Tror dom är störst bäst och vackrast och att det är dom och endast dom som betyder något. Att det är dom och endast dom som har något viktigt att komma med.