känner mig lite som en hycklare pga mina skavsårsplåster, då dom är ifrån Johnsson & johnsson som faktiskt djurtestar sina produkter... But i´ll promise that I will make it up to you!

Idag ska jag lämna in mitt 6månader försenade religions arbete. jag har fyllt ut det med bilder och jag vettifan om det är bra. Men jag lämnar in det för det är bättre än inget iallafall... Hoppas jag.

Inte i skolan än av halvdana och tråkiga anledningar.
1. Insomnian är tillbaka. tack stress. Du förgyller verkligen mitt liv.
2. Motivationen finns inte där. Jag vill ligga i sängen och bara glo. jag vill inte gå upp.
3. Inget lockar längre. Inte solen som skiner eller vännerna i skolan. Det enda jag har i huvudet är "du har för mycket att göra. du kommer gråta dig själv till sömns snart"
Men trots detta går jag till skolan snart. missat en lektion, men jag har sjukanmält mig för hela dagen men måste man på engelskan så måste man...

Behöver semster mer än någonsin just nu. Allting känns fult och halvdant och jag inser att jag inte ens har motivationen eller orken att borsta mitt hår.

Min kropp har stängt av sig nu. Jag har ingen ork eller motivation till något. Jag har ingen styrka eller energi. Inget står rätt till just nu.

hade tårar i ögonen under hela mitt terminsprov. Det gick dåligt och jag vet att om jag får IG så kommerj ag inte kunna söka vidare sen. Pressen tar snart död på mig.
presenterade min och Lindas bild på samhällen. gick säkert skit det med. Hatar att känna att jag drar ner en annan persons betyg.

Fan.

Idag såg jag dom på en människa för fösta gången... HARMESBYXORNA!
Byxorna gud glömde!

För helt ärligt, hur kan man tycka om dom? det ser ut som man skitit på sig!
det är nästan så att man måste gå och ta tag i grenen och säga det  att "nej, du hade visst inte skitit på dig, eller du kanske trodde att du behövde den för att du kanske tror att du har sådan bullfitta" (ursäkta språket)

Hur kan man gilla dom. Send them back to hell!

Imorgon ska jag lämna in ett arbete som jag är så himla missnöjd med. Känslan är inte bra, men jag har inte så mycket till val tyvärr.
Hatar skolan, behöver lov, sol, bad, glass, avslappning. Inte gråt, skrik, press och tidiga mornar.
Jag är extremt stresskänslig, och detta knuffar mig längre och längre mot kanten. Undra hur länge jag kan hålla mig kvar innan jag ramlar ner?

Nu ska jag gå och pussa på en fin pojkvän som är så söt och snäll.

Fanfanfanfan!
Jag ska hålla mig borta från nyheter, jag ska hålla mig borta från allt! Alla människor, alla tidningar. Allt!
Läst aftonbladet. Kommer säkert dö av Influensa A som det nu heter.
har sån jävla dödsångest just nu,. bara sitter och skakar och jag vet att många tycker att jag är fånig. Men jag är livrädd. Så jävla rädd för att dö. För att dö av detta. För att bli smittad.
Har ont i lungorna nu, säkerligen bara för att jag läst om symptom och grejer.
För jag hade det ju inte innan!
Är livrädd varje gång jag känner att det kilar i näsan, varje gång jag råkar nysa.
Är så jävla rädd!
Men jag har ju inte varit utomlands, och ingen jag känner har det. Men jag går i skolan fem dagar iveckan.
fan kommer säkerligen dö.
Fanfanfanfan.

Sitter och lyssnarpå rage against the machine. Tänker tillbaka på våran musikal vi hade första året på gymnasiet. Hur galet nykär jag var i Lucas och hur jäkla ful jag var (snaggat hår med ett hack i är INTE grejen!)
Och så komme tankarna...
1½ månad kvar nu ungefär. Sen är jag arbetslös. Inte studerande. jag går inte i någon klass, har klasskompisar eller något sådant.
Det skrämmer mig. Mest skärmmer det mig att jag kanske kommer tappa kontakten med dom jag inte vill tappa kontakten med! Alla som inte bor inne i Motala, alla som man redan håller på att tappa kontakten med.
Men samtidigt är det skönt att börja på något nytt. Känna att äntligen är man klar med denna skit. Inget mer projektarbete, ingen mer stress över försenade inlämningar...

Men ändå? framtiden är gömt i molnen. vem vet när fan solen tittar fram?

---

Lite fina bilder från musikalen. Det är bara att klicka vettni!

Idag har jag haft sådan huvudvärk. Jag har varit så trött och imorse ville jag verkligen inte till skolan.
Idag var ingen bra dag jag borde stannat i sängen...

Orkar inte gå in på det. Jag skrek och jag höll på och grät och jag vet inte vad.
en stund kändes det som om jag var i ett enda stort vakuum. Det blev tyst och jag kände att, skulle luften ta slut nu skulle det nog inte göra så mycket.

Men jag är bara trög. ser allt negativt och överdriver allt. Jag vet att det är så och alla andra vet det med. Synd att jag inte bara kan stänga av mina känslor. För jag märker sen när jag väl beter mig som en normal människa att jag  har världens bästa personer vid min sida. Världens bästa pojkvän och världens bästa vänner.

Men nu ska jag vila. hämta lite att dricka och bara ligga ner. Måste till skolan imorgon, men om huvudet inte ger med sig så måste jag nog stanna hemma... Vem kommer klara av att höra massa instrument en hel dag och gå på möte och ha prov när  det känns som om huvudet ska explodera?

Sitter här och har precis kopplat in min Ipod till datorn då den behöver laddas. Så kommer jag dirket in på allt med Ipred-lagen och hur dumt allting är.

Dom vill att vi ska köpa skivor OCH så lanseras det Ipodar som man inte direkt kan lägga i en skiva i. Vi laddar ner massa låtar för att kunna lyssna på våra Ipods. Hur tror dom vi får tag på låtarna?
Tror dom att vi går in på lagliga downloads och att vi rippar varje skiva vi köper? Såklart inte!

Varför lanserar dom något som nästintill är till för att lagra nerladdade låtar i? Och sen får vi fängelse för att vi inte har kvar våra fresstyles som vi kan lägga alla skivor i.

Är det bara jag som ser den korkade och nästintill dubbelmoralen i detta?

Mår knappt bättre. Skakar inte och fingrar kan jag styra totalt. Men när man slår i tänderna med sitt glas för att man inte fattar hur nära man är munnen så är det något fel.

Ska spendera hela kvällen framför tv:n.. inte göra ett skit. Äveno m jag borde städa. Men det får jag väl göra imorgon innan Lucas kommer. Förhoppningsvis mår man bättre då iallafall.

Kollade tidningen imorse. Dubbel avsnitt av Desperate housewives. Sicken lycka!
Men ack så fel man kan ha!
Nej ikväll sänder dom hockey istället för desperate housewives. Så det är Nästa vecka det är dubbelavsnitt.

Hahaha! Fyfan vilken tabbe jag gjorde precis! Skulle ringa en vän till mig. och har aldrig haft någon med samma namn på min mobil, å jagvar snabb med att trycka in numret på hemtelefonen och ringa. Hon svarar och jag börjar helt normalt med "hej det är Sandra. vad gör du?" sen efter ett ag så säger hon "ursäkta men vem Sandra är det" och så säger hon att det är första gången vi pratar i telefon så det var nog därför hon inte hörde vem det var. Då blev jag jävligt paff och tänkte "vi har snackat otaliga gånger på telefon vadär det med henne" Ser till min fasa på mobilen att jag ju ringt min sånglärare!
Men jag var smart och började snacka om min låt. allt var väldigt osammanhängade och så. men jag fick fram lite och sådär iallafall, om att vi inte haft lektion på länge och allt det där.Haha, fan vad pinsamt det var. Men jag vet ju att jag hade lätt kunnat säga "oj ,sorry, fel person" eftersom att vi känner varandra. Men nejnej.
Mitt ansikte måste varit lika rött som en tomat eller något.

Ingenting känns bra just nu. Inte skolan, inte utseendet. ingenting. Och när jag skulle sätta mig för att kissa kändes det som om min rumpa skulle döda mig. Första gången efter dansen som jag har träningsvärk.

Men måste in till stan för måste fixa mitt busskort annars kan jag itne ta mignågonstans imorgon. Är helt beroende av det där busskortet. Samt att imorgon så känns det som om jag måste ta mig till Lucas, antingen för att vara lättad eller för att vara rädd. Jag hoppas verkligen på att jag är lättad och vi båda tror att det kommer vara så.

Det händer så mycket i hans liv att jag totalt glömde bort mitt och nu sitter jag här och känner mig så jävla nere. Så jäkla värdelöst. Trött på att aldrig bara ta tag i saker. Alltid är det någon som skämtar om att jag inte klarar av att gå till skolan, jag klarar inte av att städa, jag klarar inte av det eller det eller det. Men ingen ser det som jag faktiskt blivit jävligt mycket bättre på. Jag vågar pratat med främlingar, vågar ringa litelite oftare för att beställa pizza (ja, det har varit hemskt innan) och jag vågar vara migsjälv. Säga ifrån.
Säga till när alla har låga tankar om mig. Vilket kan bli rätt ofta tyvärr.

Men skitsamma,. nu ska jag dränka mina sorger i en semla.

Kollade nyss på A mighty heart. Ingen bra kombination när man inte mår på topp. Sa nyss till Lucas att han absolut inte får bli journalist för att sedan åka till Pakistan för att bli kidnappad av terrorister som sedan dödar hononm och styckar honom i tio delar...
Nej, jag vill att alla mina nära och kära håller sig till länder där det icke är krig! Men tycker ananrs filmen var bra,. Lite rörig. Men det kanske berodde på att jag hade tankarna på mer än bara filmen.

Känner mig jättenere. Inte sådär deprimerat nere som jag annars känner utan det är med en hopplöshetskänsla. Det känns som om något tär på mig. Min ork och mina tankar. Kanske är jag bara på gränsen till en mental kollaps?
Men det är i vilket fall något som gör att jag känner mig så utesluten. Så ensam och förvirrad.
Kan inte riktigt hålla isär fantasi, drömmar och verklighet. det är som om allt suddas ihop till en enda röra. Och jag vettifan hur jag ska kunna sära på dom. Hade det varit som ett papper hade jag iallafall kunnat klippa lite andningshål.

Jag har alltid velat komma långti mitt liv. Inte det att vara känd. utan mer det med att komma långt med migsjälv. Kännaatt jag har gjort det jag kunnat med mitt liv. Att jag sedan kan dö och vara nöjd med det jag åtsakommit. Fått göra det jag velat göra och kunnat hjälpa andra så mycket jag kan.

Men tanken på döden har fått mig att hålla mig tillbaka. Jag har aldrig gjort något häftigt och spännande. Jag vågar fan knappt åka cykel för att jag är rädd för att ramla. Och jag har alltid velat kunna åka skateboard, men alltid varit för rädd. Alltid avundats som dom gjort sånt som jag vill göra. Dyka bland korallreven. gå upp i eiffelltornet, åka London eye... Jag kan inte ens stå helt under vattnet i duschen och jag har knappt badat i havet, jag har tittat på London eye och blviit yr bara av det. Och jag har aldrig gjort något speciellt... Jo, en sak har jag gjort som överträffar mig själv och det var när jag var i Tunisien och jag och min dåvarande kompis åkte sån där flyggrej efter en båt. Jag har nog aldrig varit så högt upp utanför ett flygplan innan. Och jag var livrädd. Men det var en sån härlig känsla. Att vara livrädd samtidigt som man kände vinden i ansiktet och man såg vattnet under en. Det är det häftigaste jag gjort.
Men jag får fortfarande panik om jag får vatten i ögonen i duschen...

Men jag önskar att jag vore mer som andra. Som bara kunde säga "nu gör jag detta" och så gör man det. Jag har alltid undrat hur det känts...
Klockan är halv 1 och jag har ångest över skolslutet. jag har ångest över att bli arbetslös. att få börja jobba på ett jobb jag antagligen hatar bara för att kunna leva. kunna ha pengar till mat och boende. Kunna resa, ta det lugnt. göra det jag vill göra med mitt liv.

Nej, jag får la bli spelberoende tills jag vinner 103miljoner på Lotto.